ett möte i mitten mellan två skenande rulltrappor
hon skriver kursiva bokstäver längs de linjära raderna
och önskar i tystnad att han ska vakna
för att försöka övertyga henne igen
men ingen vaknar i en tid där sömnen blivit ett vackert substitut
och hon fortsätter försiktigt mäta hans skugga med linjal
för att se om det passar in i hennes färdigkonstruerade visioner
men en dag slutar hon mäta skuggan han kastar
och börjar följa vägar hon aldrig tidigare skådat
en kyss på pannan och en plötslig tanke om
att låta hennes sinnen vara beslutsfattare
och hon sjunger nu i takt med hans tankspridda melodi
men tiden väntar inte i all oändlighet
och kanske la hon linjalen åt sidan när det var för sent
för plötsligt verkar det som drömmar slocknar, övertygelser dör
och ord förlorar den betydelse de en gång haft
hon betraktar en korsning mellan tal och handling
i ett system där skärningspunkt inte tycks existera
men hon ser ändå bilden av den hon en gång kände
funderar om han var verklig och om han finns kvar därinne
som ett bevis på en (o)förlorad tid
eller om det enbart var en vacker illusion
för plötsligt kommer hans ord tillbaka
händer fumlar, läppar skakar och hjärtan slår fortare
när sömnen överges för en spännande verklighet
och han fyller i hennes ofullständiga meningar
som om hennes tankar varit hans från början
'varför svarar du när jag ropar, du förtjänar bättre ord än mina' (efter allt)
frågar han allvarligt mellan brännande fingertoppar
och hon letar desperat efter svar hon inte kan finna
hon vet inte
hon vet inte
hon hatar att inte veta
hon litar inte på teorierna om en (o)förlorad tid
