varför jag befinner mej här igen
att befinna sig framför en datorskärm 19:26 på en söndag och önska sig bort någonstans. att ledsna totalt på läxor och inlämningsuppgifter som ibland känns helt meningslösa. att inse att man för första gången på ett och ett halvt år inte lämnat in en stor uppgift i tid, och undra vad som är mest illa; att ha varit en levande duracellkanin eller att ha brytit 'a clean record'. bokstäver som flyter ihop på skärmen och fingrar som hellre vill konstruera tankar i skrift, än reflektioner kring utvecklingstender inom marknadsföring. en hjärna som är på gränsen till att sprängas av att varken veta utan eller innan. av att inte kunna bestämma sig. av ett brustet förtroende.
tankar som koncentrerar sig på helt andra saker än vad dom borde. minnen som aldrig försvinner. en barndomskompis, och en gammal dator i ett knarrande hus som jag spenderat oändligt många timmar i. jag minns hur vi drack färskpressad apelsinjuice i ditt kök på rasterna och din pappa som var vegetarian. hur konstig mat jag tyckte att han åt; och hur mycket som kan förändras på några år. att det var så länge sen vi pratade, och hur mycket jag ångrar att jag aldrig ringde. hur du fanns där för mej när jag var sjuk; men hur frånvarande jag blev när du hamnade i samma sits. hur det kändes som jag föll när jag fick höra att du också blivit sjuk. att plötsligt inse att två av tre av mina bästa vänner jag haft genom tiderna; blivit sjuka strax efter att jag själv blivit frisk. två av dom som hjälp mej att bli frisk; som funnits där, själva fallit dit. en lust att vilja radera alla dieter som finns överallt, hela tiden.
att ha sportlov, och få reda på att ens kompis mått dåligt under en längre tid och att det gått så pass långt som det gjort. att skämmas för att man inte har märkt nånting; för att man varit så ouppmärksam och inte varit en bättre kompis. att ha sportlov, och få reda på att en annan kompis undanhållit att berätta att hon gjort vissa saker för att hon mått så pass dåligt. undanhållit det för risken att jag skulle tagit det för hårt. och jag vill att hon ska förstå att jag vill höra allt som pågår. att jag vill hjälpa så mycket jag kan. och att jag önskar att jag kunde skydda henne mot allt detdär som gör ont. att jag älskar henne något så oerhört. att jag älskar dem båda något så oerhört.
att fortfarande befinna sig framför en datorskärm 20:26 och undra var tiden tog vägen. var någonstans på vägen jag gick vilse, och hur jag hittar tillbaka. varför jag föll så hårt; och om du talar sanning när du påstår att du känner samma sak. om jag vågar lita på dej igen, och om det är värt att chansa.
varför jag befinner mej här igen?
