24 januari.
en röd sl-buss som skär sin väg
genom för tidigt vårregn
samma tid
samma hållplats
och samma vattendroppar som
en gång fyllde vår kontinent med liv
gribbylunds södra
och en gång per dag
vet jag exakt var jag ska gå av
exakt tid
exakt hållplats
och ingen beslutsångest som gnager inombords
det kanske handlar om svåra framtidsöden
eller bara om lätta vardagsval;
menat för att ta oss framåt,
hjälpa oss på vägen
men jag har aldrig låtit något hindra mej
aldrig låtit någon stå i vägen
( förutom mej själv )
ett nät av framtidsvisioner som inte går
att nysta upp, lösa upp
och när 18-årsdagen passerats
känns det ännu mer påtagligt att
göra en plan över sitt liv
jobb
pengar
lägenhet
och plötsligt blir allt verklighet
en titt utanför bussfönstret
insikten om för tidigt vårregn
brist på vinterns vita snö;
uppgivenheten rinner längs takpannorna
och tvivel blåser tag i människors paraplyn,
'kanske är det naturligt trots allt'
och vi fortsätter andas vår luft
som inte längre är så rent som det borde
( men vi överlever )
jag överlever.
