ALEXANDRA

skrev den här innan sommarlovet- och jag är glad att jag gjorde det.

för det stämmer så jävla bra allting, och det behövs en knuff ibland.

---

vi spenderar alltför lång tid åt att drömma
målar framtidsvisioner genomskinliga
i väntan på övertygande inspiration
och glömmer bort att fokusera på nuet

under högar av inlämningsuppgifter
väntar planer inför ledigheten och
vi snuddar vid dess känsla av frihet
när vi längtar så det gör ont

på kvällarna andas vi under bar himmel
och förundras över stjärnornas förmåga
att få allting att kännas så
betydelselöst & meningsfullt
på samma gång

(och alltid tycks vi irra bort oss
på vägen mot framgång)

men inte ska vi låta förvirring
hindra oss från att glänsa
inte låta fellagda strukturer
lura oss åt fel håll
                  för vi är så mycket bättre än så

och i takt med lyckliga toner
som dansar i bakgrunden
sjunger vi vackra toner som
kittlar under huden och får
alla bekymmer som lurar på ytan att blekna

en gemenskap som är på gränsen
till att kännas orealistisk;
för en beige klyscha som
'för bra för att vara sant'
får plötsligt en helt ny innebörd

jag kan finna mej själv
    liggandes på sovrumsgolvet
         drömmandes i bussfönstret
              gåendes i gatlyktors sken
allt för att försöka få perspektiv
och göra världens konturer en aning klarare


 
men trots att jag vet hur många
dagar som nästa år kommer vara fyllda
av oro och beslutsångest inför framtiden
slås jag av ett lugn när jag inser
att dessa dagar; dessa oändliga samtal
om skrivkramp och brist på motivation
kommer spenderas med er

(bara tanken gör mig lycklig)

för trots att vi kanske
spenderar alltför lång tid åt att drömma
och glömmer bort att fokusera på nuet
är jag övertygad om att vi kommer
klara morgondagens bekymmer


så länge vi har varandra